Empirisk falsifiering av Hennigs uppfattning (dvs av kladism)

Eftersom det alltid finns två olika aspekter på varje sak, dvs mönster och process, så kan varje enskild sak också betraktas som en begreppsförvirring, dvs av mönster och process). Den senare uppfattningen är dock en sammanblandning av de två aspekterna på den enskilda saken, dvs en begreppsförvirring av begreppen mönster och process. Då dessa två aspekter i praktiken utgör en särskiljning av saken i tid (dvs i rum) och över tid, så sammanblandar begreppsförvirringen även dessa begrepp (dvs tid och rum). Denna sammanblandning utesluter att tiden kan vara relativ (dvs kan variera med hastigheten i rum), vilket falsifieras av fakta, dvs att tiden är relativ. Det innebär att fakta falsifierar begreppsförvirringen (dvs Hennigs uppfattning, eller kladism).

Hennigs begreppsförvirring

För er som inte känner till den tyske entomologen Willi Hennigs påverkan på den biologiska systematiken kanske detta resonemang kan framstå som obegripligt. För er kan jag sammanfatta att Hennig förkastade (förnekade) den moderna naturvetenskapen (från Aristoteles och framåt) såsom varande icke-naturlig. Hans uppfattning var istället att en viss sorts sak som varken finns eller fanns, eller kan finnas eller ha funnits, är naturlig. Denna uppfattning har idag, främst tack vare de två biologiska systematikerna Garteth Nelson och Steve Farris (varav den sistnämnde är anställd på det svenska naturhistoriska museet i Stockholm), nästan totalt tagit över den biologiska systematiken.

Nyligen har jag (Biological Journal of the Linnean Society 94:217-220) gått till angrepp på denna uppfattning. Jag försöker förklara att Hennig blandade ihop det speciella med det generella, och att denna sammanblandning endast sker i hans eget huvud. Det speciella motsvarar i verkligheten mönster (dvs stillestånd) medan det generella motsvarar process (dvs förändring), och dessa två tillstånd är olika aspekter på verkligheten. Hans sammanblandning av dem innebär endast att han inte kan hålla isär dem, inte att de är samma sak. Hans likställande av mono- och holofyletiska grupper är ett symptom på denna hans brist på förståelse. Han förstår inte att holo- och parafyletiska grupper är olika aspekter på samma saker, dvs monofyletiska grupper. Traditionellt kallar vi sådana motstående aspekter för ortogonala.